Bakslag för brottsbekämningen?

Häromdagen så beslutade justitiekanslern Göran Lambertz att polisen inte får spåra misstänkta personers mobiltelefoner, genast kom det det kommentarer om att detta var fel.

Stark reaktion på spårningsförbud, svd.se
Polisen får inte spåra brottslingars mobil, sydsvenskan.se

Arne Andersson, chef för kriminalavdelningen på Rikskriminalpolisen, ansåg att beslutet är ”ett dråpslag” för polisen. Andersson fortsätter:

…Utan spårning står vi oss slätt. Avlyssningen ger mindre och mindre. Många brottslingar vet spelreglerna…

Problemet är att polisen inte kan reglerna. Vid första anblicken så är det lätt att tycka att givetvis så skall polisen få spåra mobiltelefoner, men det är egentligen inte det saken gäller. Utan att polisen inte haft något stöd i lagen för att spåra mobiletelefoner kontinuerligt, Lambertz föreslår även att lagen skall ändras, likaså justitisminister Ask.

Det viktigaste i det hela är givetvis att polisen måste följa lagen och när det gäller polisen så måste det vara glasklart, är det inte tillåtet så skall polisen inte hålla på med det. I vissa fall så har polisen inga gränser för sin fantasi.

På samma sätt så har polisen i några fall begärt att få ut prover från PKU registret vid Huddinge för att hitta DNA. Är det någon som tvivlar på att även polisen kommer att begära att få ut uppgifter från FRA om någon som skulle vara intressant?

I Sverige så har vi något som kallas fri bevisvärdering, vilket innebär att allt kan användas vid en domstol, även om bevisen kommit fram olagligt.  För att få ett rättsäkert system så är det enda raka att bevis som inte kommer fram på ett riktigt sätt skall få användas precis som i USA.

Andra intressanta bloggar om: polis, polisen,  sverige, FRA, fra-lagen, FRA-lagen, politik, bevis, domstol, utredning, JK, justitiekansler, Göran Lambertz, Beatrice Ask, lag, lagen